.

Sommar, ja längtar. Så skönt me sommarlov; konferenser, läger, människor i massor. Människor i massor, Ida e ju int social. Nä ja vet. Men ja tycker om människor iaf. Att sitta å iaktta å bara titta, å låta bilden av människor fästa sig i huvu, härlit. Visst, ibland har ja väl nånting att säga, men oftast tittar ja bara.
Ja e så förundrad av att alla e så olikt skapta, alla har sin egen stil, å alla har sina åsikter(om man vågar stå upp för dom e en annan sak..). Vissa e musikaliska andra int, vissa e så sociala så man nästan blir knäpp bara av att si dom å andra e så blyga så man sku vila dra fram dom ur sitt gömställe. Tänk att vi e skapta så olika. Helt otrolit, amazing liksom. Å alla har en uppgift att fylla, alla har nånting att ge åt andra männsikor. Vissa har en otroli humor, tänk att kuna glädja männsikor bara genom att säg nånting finurlit. Andra kanske ska prata eller lyssna, nån ska sköta tekniska saker, å nån ska sjunga å spela. Fint.
Tänk att min pappa ha skapa allt sånt, min pappa. Jesus. Din pappa åxå kanske. Ååh, tänk om man sku få förstå, tänk om man sku ta sig tid att bara sitta å tänka, å kanske be en bön eller två. Tänk om man sku lära sig att prioritera rätt saker, å gå den väg som en viss ha tänkt åt mej. Tack.

Tänk att du älskar,
en liten människa som jag.


 

Glädje.

De bubblar fram, oh ja. De bubblar fram glädje å jag blir glad.:)
Pricken, wow.


En blogg av många. Att ja skaffar en. Töntida.
Tankar slås mot en, som då man spelar squasch, eh, hu man nu stavar sånt. Vissa tankar bord man slå bort lika hårt som dom slås mot en, andra kanske man bord tänk vidare på. Hu ska man veta?

Hursomhaver, Ida e jag. En sak i världen e svår, eller, många saker e svåra, jättesvåra. Men en av dom många sakerna e att beskriv sej själv. Hu ska man beskriv sej så att man int skryter? Tänk att man måst tänkt så. Finland, säger ja bara. Vaför ska man int få berätt hu man e å va man e bra på? Säger ja att ja e bra på nånting så blir ja skrytmåns. Dede e sånt som känns tönt att skriv, menmen, ha ja en gång skaffa blogg så skriver ja va som faller mej in.

Fredagen. Vilken härli da. Ett underbart möte i sion, de va helt otrolit. De va så lugnt å så fridfullt å lovsången bara kom rakt från hjärta, inga omvägar togs där int. Allt kom, så spontant å allt kändes så fint. Ett fridens möte. Sen sku ja kör vespa hem, ja va trött å tänkt att ja kör no i dike om int ja blir uppväckt. Å tänka sej, de börjar regna, ett riktit vårregn. Doften av regn spred sej i hela hjälmen å vidare in i kroppen, härligt. Regn e bra, man blir som en ny människa efteråt. Nya tankar smiter sej in å man blir glad. Alla problem blir så små.

Destination. Finska. Ett språk man bord lär sej, men ack så svårt.

Gonatt



RSS 2.0