Ida.

En helskön helg alltså:) Jag fick en inre vila, en enorm frid, och glädjen börjar spira. Tack Jesus för att du laga dit mej.
Egentligen händ de int så jättemyki, men på något underligt sätt så va de precis vad jag behövd just nu. Bön och gemenskap. Fina syskon har jag, verkligen. Ingen press å stress. The life is about to begin.

Karis har en underbar församling, frihet i massor. Där kan man verkligen va sig själv, ständigt. En riktig familj.

Som en dans på gatan utanför Betel.