Ida.

Jag cyklade hårt, vinden susade i öronen och jag var lyckliglycklig. Jag kan vägen nästan utantill, jag visste att det kommer två backar efter varann snart. Jag trampade upp farten och tog dem med storm. När jag nästannästan var uppe, när min cykelfärd var som tyngst, hoppade min kedja av. Istället för att spinna fint lät de irkirkirkirk. Å mina fötter dansa bara på tramporna, som att håna mig lite. Men manlig som jag är steg jag av cykeln vände den upp och ner och satte på kedjan tillbaka. Det gick utan problem och jag kunde fortsätta min cykelfärd med trevligt spinnande och jag var om möjligt ännu lyckligare än förr, för nu bevisa jag för mig själv att jag faktiskt är mannen, som en viss Isak sade.

---

In my heart there's a fire burning, a passion deep inside my soul.
Jag trodde jag hade tappat gnistan, men icke sa nicke. Den gömde sig bara lite.
Den kom fram igen, nu ljuder lovsången ännu mera, nu lever jag mera.

Jag älskar min Jesus. Så god.

Jag njuter av att vara. Njuter av att leva. Njuter av människor som bara finns.