Söndag.
De e bra att va ensam me Jesus.
Ibland förstår man no int, man vill int å man kan int å man tänker int. Men de e no bra alltså. Man behöver ju int anstränga sig, å man behöver int planera på förhand va man ska säga å hu man ska göra för att han ens lite ska lyssna. De e bara att sätt sig ner å säg här e jag. Man får be om ny styrka å ny kraft, ny kärlek å glädje, för varje ny dag. Tänk. Man kan tilome läs bibeln, de ha jag int vari så på hugget på, men de kommer. Jag vet int riktit hu man ska välj var man ska börja, men de e no bara att börja nånstans. Psaltaren e ju bra, å romarbrevet, å efesierbrevet. Men int av tvång, för då blir de no traska i lera i egen kraft. Vill man så kan man. Fast de känns tråkit. Å de e bra, å de e uppbyggande. Int nödvändigtvis de tråkiga, men att va me Jesus.
Jag skriver myki om Jesus ha jag blivi påpekad om. Jag ha int själv tänkt på de så myki, men jag tror no de e bra. De hjälper mig, å kanske de hjälper dig, va vet jag. De e mitt liv, å de e så svårt att skriva om saker som int e liv. Jag tror faktiskt på riktit att Han e vägen. Han bär mej genom djupa dalar, upp för höga backar. Människor kan ju tycka att jag e konstig, men de får va så då. Jag bjuder på de, för jag vill följa.
De finns olika stunder i livet, för var och en. De finns stunder när allt e dåligt å när allt e bra, de finns stunder när många runtom mig mår dåligt. De finns stunder när jag nätt å jämnt hinner tänka klart å sen igen stunder när jag hinner tänka alldeles för myki. Oberoende hur omständigheterna sir ut så e de viktigt för mig att kunna gå ti mitt innersta rum, å hämta ny kraft. Varje dag. Annars orkar jag int me allt som livet innebär.
Ibland förstår man no int, man vill int å man kan int å man tänker int. Men de e no bra alltså. Man behöver ju int anstränga sig, å man behöver int planera på förhand va man ska säga å hu man ska göra för att han ens lite ska lyssna. De e bara att sätt sig ner å säg här e jag. Man får be om ny styrka å ny kraft, ny kärlek å glädje, för varje ny dag. Tänk. Man kan tilome läs bibeln, de ha jag int vari så på hugget på, men de kommer. Jag vet int riktit hu man ska välj var man ska börja, men de e no bara att börja nånstans. Psaltaren e ju bra, å romarbrevet, å efesierbrevet. Men int av tvång, för då blir de no traska i lera i egen kraft. Vill man så kan man. Fast de känns tråkit. Å de e bra, å de e uppbyggande. Int nödvändigtvis de tråkiga, men att va me Jesus.
Jag skriver myki om Jesus ha jag blivi påpekad om. Jag ha int själv tänkt på de så myki, men jag tror no de e bra. De hjälper mig, å kanske de hjälper dig, va vet jag. De e mitt liv, å de e så svårt att skriva om saker som int e liv. Jag tror faktiskt på riktit att Han e vägen. Han bär mej genom djupa dalar, upp för höga backar. Människor kan ju tycka att jag e konstig, men de får va så då. Jag bjuder på de, för jag vill följa.
De finns olika stunder i livet, för var och en. De finns stunder när allt e dåligt å när allt e bra, de finns stunder när många runtom mig mår dåligt. De finns stunder när jag nätt å jämnt hinner tänka klart å sen igen stunder när jag hinner tänka alldeles för myki. Oberoende hur omständigheterna sir ut så e de viktigt för mig att kunna gå ti mitt innersta rum, å hämta ny kraft. Varje dag. Annars orkar jag int me allt som livet innebär.
Kommentarer
Trackback
