Ida.

De e så otroligt roligt i min skola.
Jag kan göra vadsomhelst av ingenting.
Jag skrev ett religionsprov, de gick åt rasse, men de e sånt som händer.
Jag hoppas jag e godkänd o där me jämt. Sen kanske nån blir arg å säger fula saker, men då tänker jag va som en vägg o int låta dom fula orden falla djupt ner för att bli nånting som skaver. Jag tänker studsa bort dem direkt. För dehär e mitt liv, o de e mitt beslut. Jesus säger jag bara. Ödmjukt vill jag falla ner inför ditt majestät.
Nu e de finskauppsats som väntar, aldrig förr har vi haft så intetsägande rubriker "när speldjävulen slår till", va ska jag säga om de? På finska? Kirsi kan gå å göm sig. Eller va sägs om ett försvarstal ti en tidning? Nej huuva. Här dödar vi inspirationen så de pangar om de.
Men jag fick ju skratta i alla fall.
Julshowen 2004. Fin snurr där.
Nu har jag 6 vanliga skoldagar kvar. Dom bara simmar iväg, helt luddigt. Jag hinner int ta avsked av en dag före jag möter nästa. O allti e de nånting nytt att sitga upp på mårån. Som att ingen nånsin ha lärt mig de, o som att hur ivriga mina försök än e att få inbankat de i huvu så e de allti en ny inlärningsprocess när väckarklockan ringer.
Midvinterveckan också gott folk, dags att anmäla sig.
Julshow 2008.
Det blir mig intressant, men jag tror nog de blir roligt.
Annat kan de int bli me detta gäng. Vi e ju helt galna.
Jag trivs. Jag älskar Jesus. Jag sjunger. Jag spelar gitarr o piano. Jag skrattar. Jag har en gängfight.
Detta är mitt liv 2.12.2008, bättre kan det nästan inte vara.


Jag önskar jag kunde lägga mig ner i skogen o njuta av livet.
Men solen e liksom borta. De bara slaskar.
Då väntar jag på snö istället.
Vi ska vinna.