Ida.

• Nu har jag ledigt en par veckor.
  
• Jag måst bara berätta att jag ej finner ord för att besrkiva hur mycket jag trivs i min lilla skola. Jag vill ej sluta, o jag e typ första i historien enligt en annan flicka. FKF måst va de bästa som ha hänt mig (ja, jag har haft ett intetsägande liv).
  
• De finns så många fina människor visserligen e di flesta dum i huvu, men skylla sig själv. Jag tycker no om dom iaf. O jag e väl lika dum, bara på ett helt annat plan.
  
• Men jag har funnit min plats o denna vecka har jag blivit nedbrottad oräkneliga gånger i tamburen. De finns en viss charm i de hela, lite pinsamt men de bjuder jag på.
  
• På samma gång e de no lite jobbigt i mitt liv.
  
• De händer saker som jag int vill att ska hända
  också inom mina trygga väggar som snart int e trygga mer
  
• O snart mycke snart e de dags för mig att prova mina vingar
  var jag ska göra de har jag ingen aning om, jag vet int ens hu de ska gå till
   
• men jag litar på Herren.
  
• i allt så e väl de ändå de viktigaste.
  De e nu Han har chansen att visa att Han kan.
  

de e så de ska va. Galenhet o frihet. En bror att leka med.