Ida.

Jag vill leva, leva me Jesus. En ständigt kommunicerande relation, en relation där tystnaden kanske e den bästa kommunikationen, iaf för en stressad Ida. Jag vill så gärna, bara släppa taget om allt som håller fast mig. Landa i Guds trygga hand, å aldrigaldrig gå bort därifrån. Tydligen krävs de mer än Idas vilja, för den hjälper int mig ti ett genombrott, men kanske min vilja e en bra början. It's all about Jesus. Guds tankar e så myki högre än mina, förstå!! Min vilja e kanske en vilja som önskas ut förgäves, för min hjärna tänker i ganska små banor. Jesus har nånting mera än min envishet, jag vet att de e så. Han ha berätta de för mig. Så myki händer just nu, dessa veckor. Och jag e involverad i allt, de sku jag int ha trott om mig själv, ska de faktiskt va såhär? Jag kan int avgöra om jag trivs, men de e myki bättre än va de va förr. Skolan suger musten ur mig, verkligen. Men snartsnart e de över.  Jag vill finna vila, trots omständigheterna. Du är mitt trygga bo.