Jag övningskör som en häst.
Ganska svårt, min hjärna e int riktit gjord för att tänk på SÅ många saker PÅ samma gång. Int alls. Idag körd jag till och från sion, ditvägen gick bra och ja blev nästan lite högmodig. Hemvägen sen, hah. Jag stanna vid rött ljus, det röda blev grönt jag lyfter kopplingen trycker på gasen och bilen stannar. Jag försöker igen, bilen stannar. Det gröna blir rött och två bilar står bakom mig och är lagom irriterade. Det röda blir grönt än en gång och historien upprepar sig, det gröna blir rött. Nu skall det gå tänker jag nästa gång det röda blir grönt och jag trycker på gasen jättehårt, men det stannar och det gröna blir rött. Jag blir lite frustrerad och flyttar min blick från den dumma stolpen som hånskrattar, till växelspaken som e i trean. Min mor får fnatt, men hu sku ja nu komma ihåg att allti växla ner i ettan. Grundläggande kunskap kan ju du tänka, jag saknar all grundläggande kunskap kan jag ju berätta. Hursomhaver så lyser stolpen grönt än en gång och denna gång gick det väl. Sen gick det bra, några hopp men sånt e vanligt ha jag hört.
Annars så går det framåt, riktit bra faktiskt. Min mamma ha tilome börja säg att de nog blir en chaufför av mig en vacker dag. Så det bådar gott. Något i hästväg. Ganska bra hästuttryck.
It's just a chat with God. Vilken befrielse. tänx.
haha
Jag tror inte att det finns någon som är en lysande chaufför från första början. Men killarna lär ha lite försprång mot oss tjejer..
Får önska dej lycka till med körandet! :)
Och du ska se att du i efterhand kommer att skratta åt alla incidenter. Såna händer.
