Ida.

Ibland får jag en sån stor skaparabstinens, tyvärr ha jag int ännu hittat min skaparkonst. Försökt har jag verkligen, jag har provat på alla de slag, nej int alla, men många. Än så länge e de att bygga hus åt Jesus tillsammans me min bror som ger mig mest. Sånger vill jag skriva, å jag e full av dom, men på nått sätt ha jag tappa pennan och pappret, de samarbetar int. Jag vill sjunga sjunga sjunga. Men helst för mig själv, i skogen me Jesus. De blir bara så fruktansvärt pinsamt om de kommer människor me sina hundar och jag står å sjunger me ett träd, men jag bjuder på de.

Igår volleyboll, roligt ha vi. En viss koppblåsare sprang rakt in i mig å jag flög som en vante. Jag har en del sår och blåmärken som påminner mig om gårdagens äventyr. Simma å bastu. Vem stal kakan än en gång, vilka minnen.
Utterö e mitt hem, de e så bra där, fridfullt. Å skratta får man. Pluppfisk framkallade skratt minsann, fast de va en annan gång. Vilket flyt!

Jag vill så mycket. Visa på Jesus åt di som e yngre, de finns så många som vet men ändå int. Också äldre, men jag känner ett stort ansvar för di som e yngre. Jag vill få deras hjärtan att förstå, bara krama in Jesus. Ja, amen.

En liten stund med Jesus kan göra mycket.