Ida.

De e länge sen jag ha känt en sån barnslig lycka över de vita som ligger på marken.
Igår byggd jag o Santtu en snögubbe, på sju minuter. O den va int jätteliten.
På vår vilda färd i snön tappa jag telefon, vi sprang omkring i snödrivorna o bad o sökt, o in kommer vi o där ligger min telefon i ett hörn o väntar snällt. Hur den kom dit är totalt oförståeligt. Tack så mycket.

På kvällen va de en vild gängfight. Jag tror att mitt gäng vann. Grattis, -tack.
Snö hade jag i alla mina luftgångar, o mina byxor va genomvåta. Mitt fejs va igensnöat och hela mitt hjärta log.
Snöbollskrig e grejer.
Vilken tur att jag int skäms så ofta för mig själv. Sku jag va känslig sku jag måsta skämmas ofta.
Jag trivs med mej själv. De e roligt.

Hej.