Ida.

Idag har varit min tröttaste dag på längelängelänge. Jag hade ingen aning om hur jag skulle ta mig till skolan o när jag väl var där var jag tvungen att ha upp mina ögon. Allt va bara otroligt jobbigt o störande. Jag tänkte på människor som har de jobbigt på riktigt, o då blev jag ännu mer störd på mig själv. En enda ond cirkel. Plötsligt tog skolan slut, o mitt humör var på den bättre sidan iaf, men fortfarande trött. Jag gick hem , läste på religion dammsugade mitt rum o la mig ner i sängen. Jag sov som en stock. När väckarklockan ringde trodde jag att klockan var 6:15, en ny dag hade kommit, o jag låg med kläderna på i sängen o fattade ingenting. Jag var tvungen att gnugga mig i ögonen o se på klockan några gånger innan jag förstod att den var 16.15 o att jag skulle till skolan om en kvart o äta mat. Den nya dagen va alltså int ännu här. De va en konstig känsla. När jag så mig i spegeln hade jag dessutom en stor röd boll i pannan på grund av min tumme. Sova me tummen intryckt i pannan, najs. Men nu e jag lite piggare o ska ta mig en tur på stani höstvädret.

---

De e ungdomssamling i sion imårån, 19.00.

---

Proven börjar snart i min kära skola. Jag ska fortsätta me min chillstil ha jag tänkt. Fast jag ska no läsa, men utan stress.

---

Jag vill lära dig o undervisa dig om den väg du ska vandra. Jag vill ge dig nåd o låta mitt öga vaka över dig.
Tack o amen.
De e min trygghet.