Ida.

Att lära sig av att leva, det är kunskap som heter duga. (En fördel e ju att man i de flesta fall kommer ihåg den rätt så bra också, till skillnad från kunskapen som ej finns som jag borde ha fått av de otaliga skolböcker jag har tryckt i mig med våld)

EC är över. Ett tag trodde jag det sku bli min död, jag var så trött så trött och jag bara sprang från en övning till en annan och hann aldrig umgås. Jag sa till mig själv på skarpen på fredagkväll att nu får det räcka, så jag tog helt kallt ledigt från lovsången på lördagskvällen med påföljden att jag hann se individer. Jag hann prata och umgås och på mötet på lördagkväll var jag mer än öppen för Gud, för jag hade inget som sa att jag måste prestera. Han mötte mig minsann. Den lediga kvällen blev förändringen i mitt liv. Jag tror jag borde lära mig att säga nej ibland jag också. Att int bara ställa upp för att verka genomgod och tjänande, även tjänare behöver ibland bara få ta emot. När mitt tjänande är verksamhet e de ingen vits att jag tjänar. Jag ber att mitt tjänande ska komma rakt från hjärtat, annars vill jag inte vara med längre. Det är bra att ibland få insikter tror jag bestämt. och lika viktigt att dela med sig av vad man får, så att andra inte behöver gå in i väggen för att komma på samma sak som jag kom på genom att gå in i väggen. Jag fann vila, inte huvudpåkuddenvila, utan vila i armar som bär.

Jag brinner mer och mer för varje dag. På lördag var jag på ett seminarie som tog tag i mitt hjärta. Jag antecknade för brinnkära livet och har läst genom det nu efter också. Det är någonting alla borde få höra, undervisningen alltså. :) Idag är jag ledig. Det var längesen. Jag fick en bok av min mor, Glädje av Karen Kingsbury, dags att bara vara med boken under näsan och tre näsdukar bredvid.