Ida.

.. faktiskt, redan här hemma i min fåtölj mellan mina syskon. Om 13 timmar bär det av, en liten pirrande känsla borde börja infinna sig i magtrakten ungefär nu. Ännu är jag inte helt frisk, och ännu är det inte färdigpackat, men, det tar sig.

Vi fick oss en fest, trots mina aningar blev jag sannerligen överraskad. En vild bilfärd, en konsert, en skock med folk som bara "grattis, hej". Jag visste ej hur jag skulle ta smällen, så jag gjorde det jag var bäst på, iakttog alla mina vackravackra vänner och fann leendet på läpparna. Sen blev de jatkot i moippe. HAHA.

Igår var det villornas kväll. Vi befann oss på vassor, där var också en hel skock med fina syskon. Jag fick mig goda skratt och börja redan längta tillbaks till ungdomarna och allt vad det innebär. Men det kommer. Lite sjukt tog de att adjöa mig, men, de blir en glädje att få se alla i december.

Så, imorgon åker vi. Jag o kusin. Du får gärna be. Jag har för mig att vi kommer att ha tillgång till internet nu som då, så det borde komma uppdateringar, om det finns tid. Annars är fejjan ett ypperligt ställe att hålla kontakt på. Små hej betyder mycket.