Ida.

Nu är penkkis över och ut. De va vilt o arma roligt nog, de tar bara lite länge att förstå att jag aldrig mer ska stiga upp och gå till min kära skola för att sitta av vanliga lektioner. (visst, vi har två veckor sen, plus praktiken, men de e int riktig skola). Aldrig mer. Grattis ti mig, trots att de nog e en stor sorg i mitt liv.

Hösten ser klar ut och jag får ha frid i mitt inre, de e schysst.

Jag sku ha vila si korsholmflakan mera gånger. Jag hann ej uppfatta människorna. Jag hoppas ni to foton så jag får si på er.