Ida.

Idag har jag funderat lite på framtiden.

De e så svårt att veta. Att ens våga tro på att det ska bli roligt de som komma skall. Fast jag nog vet att de blir roligt, men de e no en hel del spänning i att int veta alls va livet för med sig. Jag vet int ens va jag ska göra efter studenten, o de mina vänner, de e om tre månader. Då ska jag ha en praktikplats o gärna ett jobb också. Hur ska detta gå till, de förstår jag int alls. Lite med bävan. But I'll put my faith in God. Jag vill så mycket, men på samma gång finns de som ingenting som passar just mig. O jag vet int riktit själv va jag vill, fast jag på samma gång vet. Arma invecklat e de. Jag får bara lita på att Gud leder mig på rätta vägar. För om tre månader vet jag int alls hur mitt liv ser ut, fram till dess e de ganska tryggt. Även om jag idag kände, för första gången på länge, att jag kanske nog e färdig i FKF. De e nog roligt där, men de finns så mycke mera. De ska bli intressant när den dagen kommer då jag faktiskt int vet vad jag ska göra, då jag på riktit kan lägga hela dan i Guds händer, för de finns inga andra planer för den. Jag bär på stor tacksamhet, och jag saknar mvv. Trots att jag är 18 år. Jag tänker aldrig bli vuxen i det avseendet. Jag sku vila bygga ett stort hus o låta alla jag tycker om flytta in dit me mig. Sen sku vi kuna bjuda in di vi int tycker om o lära oss att tycka om dem också. Men livet fungerar int så. Synd. Eller så int. Jag har fått fina juveler att ta hand om. Hjälp mig att klara av de. Min Jesus.