O du ljuva helg som stundar

Denna vecka har gått snabbt. Den ha bara flygi förbi. Nu har jag liksom 14 dagar kvar i min skola. Just va de tre år.

Ikväll ska jag än en gång leda lovsången i sion. De ha blivi myki på sistone, men jag tycker de e arma roligt. De e najs när man ser på sig själv, där man står idag, o sen ser bakåt o ser hu myki man ha mognat, (andligen dock endast, men de va de som va mitt mål.. :)). De känns bra att märka att man har utvecklats. Märker man att man int ha, då e de dags att göra nånting som leder ti små utmaningar. Utan utmaningar från lite här o där sku jag aldrig leda lovsång, jag ville inte, men nu e de roligt. MIssförstå mig ej, de e ett tungt jobb, o de finns så arma många tröga väggar att spränga, i mitt eget liv men också hos folket. De tog en god stund att komma hit må jag säga.

de handlar int om vad du vet, utan om vad som är verklighet i ditt liv. Spelar ingen roll hur många gånger människor säger åt mig att skärpa mig eller läsa bibeln eller be eller vasomhelst, för att få mig att förstå, för att jag ska veta, om de int blir ti verklighet. Samma e de me att gå på möten o konferenser, om int de som sås blir verklighet i ditt liv, vad har det då för nytta? De e såndä ord som tar ont i mig, som jag helst int sku vila höra, men vart sku jag då ha hamna. Jaijks. De e dom ord som tar ont som leder till förändring. Pajapaja o tröstande fraser är ingen hjälp för det långa loppet. Vi behöver tuktas då och då. (-Nej, jag är inte för misshandel, okej?) Vissa gånger måst jag du o alla våga säga till, att såhär ska de int vara. De värsta e bara att lika myki som vi säger åt andra, så ska vi kunna ta in då folk säger åt oss också.. utan att smälla i tre dörrar.

Vet någon, vart man ska vända sig om man vill söka sponsorer till volontärresor typ? Just nu e de kanske mitt största värdsliga problem.

Iddoboy.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0