Han såg mig

Ser. ständigt.

Det finns så många saker jag vill. Mycket är diffust, men det klarnar. Att finna ro i att sitta för sig själv en hel dag är svårt. Jag behöver människor runt mig, människor som lever och glädjer. Mitt behov av att vara hemma har sakta mättats och nu är måttet rågat. Jag behöver någonting nytt, lära känna människor på riktit. Va helt öppen och umgås. Jag behöver bara vara men ändå veta varför. De e nånting som gnager och som bara e ett måste, oberoende av vad andra tänker och tycker, för jag har ju slutat bry mig. Jag har bestämt att jag ska gå fri. Ändå e de en lång väg innan jag på riktit kan, spärrarna släpper liksom int före jag spränger dem själv. ( själv är int heller en sanning, bara Gud kan. o jag låter Honom helt och hållet ) de tar sin tid att våga släppa taget. Nu är det bara en tidsfråga. Jag går i frid och tjänar Herren med glädje på min egen uppmaning. Men vänta bara, de händer saker som ingen ser och ingen vet, endast Herren. en dag, då ska de bli klart, och då ska jag fröjdas och skratta högt.

imorgon får jag träffa vänner. vilken glädje.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0