Ida.

Mitt liv. Tacktacktack.

Jag ser mer och mer hur jag leds. Jag finner en glädje så stor i att leva, i att ha människor runt mig som älskar mig för den jag är och inget annat. En enda vecka kvar i mitt FKF, sen e den tiden över. Tre år av mitt liv, då allt hände. Vilken utveckling. Som att jag såg mig själv för första gången. Men de e fett najs, nu vet jag. Int allt, men mera o allt vill jag int veta.

Igår sion på EC-övning. Roligt va de o bra gick de. Z måst vara det sötaste barnet denna värld har skådat.

De e mycket på gång. Kalendern e full alla dagar o jag springer från ett ställe till ett annat, på nätterna vilar jag. Men jag trivs, de e mycke sång o många barn o många ungdomar. Det bästa helt enkelt. Snart drar EC igång och jag tror de blir en mycket bra helg.

Idag e det gudstjänst som står på programmet ! :)