Ida.

Jag är alldeles förslappad. Jag gläder mig arma mycke över saker som sker o finns, men studenten. Jiihaa. Jag är så slappad att jag intalar mig att jag är nöjd bara jag har godkänt, jag hopas jag tänker så också när resultaten kommer. Det finns ju en risk att jag bara har hjärntvättat mig själv och att jag egentligen nog vill ha L sen när allt e gjort. Då e de försent och jag får ta smällen. Just nu e de skönt att jag int behöver bry mig. Att jag int behöver oroa mig för mina resultat. Att jag bara får lovsjunga o dansa utan studentboken i handen. De måst ju va viktigare än studenten, jag e galet bra på att övertyga mig själv. Men när jag ser på dessa små äldre så tänker jag att studenten nog int va en stor del av livet. Jaah. Sluta tänka. Prestationer hör int hemma i mitt liv, tack för att de ska bli så, typ idag.

Men en glädje finns att fyllas med. Och jag låter mig fyllas, jag skrattar för mig själv när jag tänker. På de mest omöjliga ställen, där vill jag brista ut i ett hjärtligt gapflabb. Haha. När jag tänker på hur människor sku reagera får jag ännu roligare. Hittills har jag lyckats hålla mig ganska bra, tids nog exploderar jag nog. Vilken dag det ska bli.

Jag läser GT. ibland , typ varje gång jag läser, släppar en liten tanke till mig. Tänk att allt detta ha hänt. Tänk att Gud va med då också, o vilka saker han gjorde. Va personlig Han va, vilken klippa o vilken hjälp. Oh, då får jag en liten glimt av att Han e Stor. Wow. Så jag vill dansa.

Nu ska jag ut. De e mörkt o de e kallt, men ändå andas jag vår. Jag ska tänka på allt vackert, på alla knäppa människor jag har glädjen att umgås med och sen ska jag låta det bubbla.

Förresten, jag behöver ett jobb.
Anställ mig.