Ida.

Nu har jag jobbat en tredjedel av allt mitt sommarjobb. Tänk de :). Jag bad till min Herre i våras då jag förstod att jag behöver ett jobb i maj, att jag sku få ett jobb där jag trivs och som int äter upp alla timmar i veckan. Jag sa uttryckligen till Gud att 11 maj ska jag börja jobba, tack för att du hjälper mig. Lite samtal här o där me fina vänner gav mig mera tro och jag tänkt bara att, hej, de fixar sig (efter dagar av ångest). Jag gick in på vasas hemsidor och tog fram listan på dagis som finns i vasa, mina ögon fastna på sundom och jag skicka ett ytterst pinsamt mail (hej, jag heter Ida, behöver ni en dagistant? ) (ännu idag har jag int en aning om vaför jag skicka detta pinsamma mail, men det blev dörren som öppnades) Tillbaka kom ett mail och en telefonnummer. Jag ringer upp och jag får mitt häftigaste bönesvar ever. Vi behöver ett daghemsbiträde i maj, vi har redan lovat en flicka att få vara en vecka, men resten av maj får du jobba. DIna uppgifter är att hämta mat o duka fram o bort o diska, en timme om dagen är du med barnen. Du jobbar mellan halvåtta och halv ett. Din första arbetsdag sku vara 11 maj, passar de? Jag bara WOOOW. Så här går jag omkring i mitt bönesvar. Gud har omsorg, verkligen.

Jag kan bara int sluta tänka på skolåret som gått. Vilken tid av utveckling i mitt liv. Jag tycker om att märka att jag nog har gått framåt, att jag har fått mera människor att lära känna och umgås med. Jag njuter av att vara 19. De e nog kanske den bästa åldern jag har uppnått, so far. :) Idag har jag packat ner allt porslin jag har samlat. De va nog en del, jag trodd att jag int had nånting. Men tji fick jag. Allt har jag int, men jag hinner.

Idag skiner solen också, vilken välsignelse.