Har du hört den förr?
En arbetsdag kvar.
Det är en god doft.
Idag har jag funderat på om jag o vi o du faktiskt e beredda att lämna allt för Jesus. Vi säger de, o vi sjunger de, men e vi de? De finns så myki saker som binder en här på denna jord. De finns så myki saker vi har som vi int sku behöva. De finns så myki saker som blir viktigare än allt de viktiga, det stör mig mest. E jag faktiskt beredd att göra de små "skitjobben" för att andra ska kunna njuta av en god stund med gemenskap? För att andra ska få vila sina fötter trots att dom ha sutti mera än jag? E jag redo att gå dit Gud säger o int bara nämen min nya soffa då? Så många små saker som spelar så stor roll. Gud kan säga vasomhelst Han, Han tar nog int hänsyn till va vi ha spara till i flera år och just fått införskaffat. Och int ens till va som sku kännas bättre tänker Han på. Så elakt kanske du tycker, elakt e de väl snarare då jag säger nej till att gå i Guds rika välsignelser för att jag ska få nöta min nya soffa.. elakt e de om jag int går till människan Gud säger jag ska gå till.. Jag har märkt att Han nog int kallar bara för att rubba på vår sköna tillvaro, de finns liksom syften me att tjäna, det finns syften me att röja undan i bön, Gud har ett syfte me allt vi tar oss till som e i enlihet me Hans vilja. Vissa gånger lär jag mig själv massor för att jag vågar gå, och andra gånger får jag va me o välsigna andra. Den lilla detaljen e ju att de int alla gånger e roligt att gå den längre milen, men jag tror de finns mera välsignelse där än att hoppa på nån annans rygg. En god point e ju att vi får gå den längre milen tillsammans, som syskon. Jag tror verkligen int de e tänkt att vi ska sköta allt ensamma, istället får vi tjäna tillsammans, och då blir den extra milen lite roligare. Men är vi redo? Det är frågan. De e som bara att börja på, aldrig kommer dagen då de står på himlen me boldskrift : Idag ska du tjäna här och här. Däremot kommer de en ny dag efter varje dag, o varje dag får vi öva oss på att se behov och på att fylla dem och hjälpa till. And that's the way to go. ( och till mig själv. inte bara där det känns roligt, också där det tär på hela mitt tålamod och där mitt kött verkligen blir tillvridet. )
Det är en god doft.
Idag har jag funderat på om jag o vi o du faktiskt e beredda att lämna allt för Jesus. Vi säger de, o vi sjunger de, men e vi de? De finns så myki saker som binder en här på denna jord. De finns så myki saker vi har som vi int sku behöva. De finns så myki saker som blir viktigare än allt de viktiga, det stör mig mest. E jag faktiskt beredd att göra de små "skitjobben" för att andra ska kunna njuta av en god stund med gemenskap? För att andra ska få vila sina fötter trots att dom ha sutti mera än jag? E jag redo att gå dit Gud säger o int bara nämen min nya soffa då? Så många små saker som spelar så stor roll. Gud kan säga vasomhelst Han, Han tar nog int hänsyn till va vi ha spara till i flera år och just fått införskaffat. Och int ens till va som sku kännas bättre tänker Han på. Så elakt kanske du tycker, elakt e de väl snarare då jag säger nej till att gå i Guds rika välsignelser för att jag ska få nöta min nya soffa.. elakt e de om jag int går till människan Gud säger jag ska gå till.. Jag har märkt att Han nog int kallar bara för att rubba på vår sköna tillvaro, de finns liksom syften me att tjäna, det finns syften me att röja undan i bön, Gud har ett syfte me allt vi tar oss till som e i enlihet me Hans vilja. Vissa gånger lär jag mig själv massor för att jag vågar gå, och andra gånger får jag va me o välsigna andra. Den lilla detaljen e ju att de int alla gånger e roligt att gå den längre milen, men jag tror de finns mera välsignelse där än att hoppa på nån annans rygg. En god point e ju att vi får gå den längre milen tillsammans, som syskon. Jag tror verkligen int de e tänkt att vi ska sköta allt ensamma, istället får vi tjäna tillsammans, och då blir den extra milen lite roligare. Men är vi redo? Det är frågan. De e som bara att börja på, aldrig kommer dagen då de står på himlen me boldskrift : Idag ska du tjäna här och här. Däremot kommer de en ny dag efter varje dag, o varje dag får vi öva oss på att se behov och på att fylla dem och hjälpa till. And that's the way to go. ( och till mig själv. inte bara där det känns roligt, också där det tär på hela mitt tålamod och där mitt kött verkligen blir tillvridet. )
Kommentarer
Postat av: Lukke
Ha fundera på helt samma sak.. Fast ja fick mer den feelisen att jag ska sluta sjunga sånger som int har nåt me min verklighet att göra.. fast drömma kan man ju iaf..
Postat av: Ida
fast att sjunga sånger som int har me din verklighet kan ju ändå ha me Guds verklighet att göra. Han vill ju i ditt liv, vill du? Då kan man nog sjunga. :)
Trackback
