Vissa dagar e allt bara sådär fantastiskt fint

Som att Jesus bara vänder allt i en ny vinkel, och än en gång får jag ge mig.


Har ni sett att löven håller på och spricker fram? Najsnajs.
Snart kan man ha picknick på riktit, som utan att bli våt och kall. Idag regnar de. Tänk att få stå ute i regnet som Gud har bestämt att ska komma, som ska vattna så saker o ting börjar växa. Tänk att jag får stå mitt i de. Wow. Regn e frihet,  ren luft, scoutläger med översämningar, sommar, Jesus. Jag kan sitta o lyssna på regnet hur länge som helst, ro för själen. Tänk att få va ute o gå med en fin vän, mitt i regnet. Gummistövlar o regnjacka på. De e liv.

Igår baka jag en citronpaj, som pajbotten, citronkräm i mitten, och sen maräng ovanpå. Jag. Kanske att det nog finns lite av en flicka i mig trots allt. Nånstans. Jag har en känsla av att det kommer fram mer och mer. Kanske de e bra. Men fortfarande tänker jag int ha en äcklig glansig klänning på studenten. Möjligt är en tunika. Men ingen åtsmitande äckeltygbit. Många tycker jag är konstig, jag tycker jag är fullt normal. :) jag har ju en studentmössa åtminstone, min mammas. Förstå nu att jag int endast är rebellisk, jag bara fattar int uppståndelsen kring det lilla betyget och en vit mössa. och därav tänker jag int slösa mina pengar som ska räcka till sydamerika på klänningar o skor o saker. (som jag ändå int värdesätter det minsta senare i livet, möjligtvis då jag gifter mig, men vem har nu samma klänning på studenten och på giftdagen? )

Jag älskar att jobba med ungdomar. Fast jag nästan int ens jobbar, jag bara e. Men de e alldeles fantastiskt. Vilka personligheter och skratt och glimteniögat och hopp och massa bra saker. Jag sku nästan göra vadsomhelst för att få känna dessa människor ännu om tio år och då se vart det har burit. Jag tänker göra allt för att lyckas. Jesus hjälp mig. Relationer e en ganska stor bit att ta tag i liksom. o många människor man vill känna bra. håh. Mitt liv.

Ännu en dag får jag välja att leva med mening.
Min framtid blir lite klarare hela tiden. De tackar vi för. :)
Men ändå, känslan av att veta att jag int har en aning om vad som händer i sommar, i Guyana, då jag kommer hem i december. De e bara Jesus. Det är en bra känsla. Vadsomhelst kan hända, och en sak är säker, jag tänker gå fullt ut i Guds vilja, ingen annan väg. I frihet, glädje, kärlek, relationer, frid, tålamod och uthållighet. Jag ska växa och förstå ännu lite till. Jag tror att detta år är året då jag på riktit får välja var jag ska vara i mitt liv. Att jag med allt får välja Jesus Kristus, i allt. Så arma spännande att leva då. Jag vet att saker o ting int kommer att gå som jag ha tänkt, men vilken lycka. Då får jag igen tuktas lite och utmana mig själv på att strunta i att omgivningen suger och istället sikta på Gud. Det vill jag.

Ut i Guds regn. Ta chansen säger jag bara. :)

Kommentarer
Postat av: Sam

Kul skrivet :). Du ska nog få det superbra i Sydamerika! Kram //sam

2009-05-11 @ 19:52:38
URL: http://samueleklund.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0