Ida.

Vi har anlant till en ny plats, det ar nu utmaningarna hopar sig och jag blir pamind om att jag int e har for att kanna mig som hemma. Tydligen ar det nu som min predikokarriar far sin borjan. Jesusjesus. Jag kanner mig nagot tillknycklad och forvirrad, men det reder nog upp sig forr eller senare. Vi kom hit i mandags, nu ar det onsdag. Ikvall ska vi pa en LITEN cellsamling, runt 20 pers. Vi bara hahaaa, hemma e liten cellsamling typ 3 pers. Brabra. Igar traffa vi var forsta jamnariga.

Guava, papaya, ananas, banan, apelsin, mango, sappadella, appel ar frukter vi hittills har stott pa. Vissa goda o andra mindre goda. Guavan var en besvikelse, jag trodd den sku va rosa o mumsig, den var vit och smaka int sa mycket, bara konstigt. Men det ar spannande med nya frukter, man har som ingen aning om hur dom smakar, gissar man blir det alltid fel.

I corentyne har vi en Riktig fungerande dusch. Int alls som hemma, men man kan sta uppratt iaf. AC i sovrummet. Inga tidiga mornar, god mat, vi far i princip gora precis vad vi vill, vi kan tom ga ut o ga sjalva utan att bli overfallna. Anda, saknar jag Albouystown, nastan mer an vad jag har saknat hemhemma. Det ar konstigt. Tydligen gillar jag att kanna mig som hemma o veta var jag har manniskor.

Tur att jag har Jesus. Denna resa sku nog ta kal pa mig annars. Det ar bra med utmaningar, for det ar nu jag marker hur jag fungerar. Konstigt bara att varsta utmaningsperioden ar pa det mest lyxiga stallet hittills. Jag lar mig mycket, om int om nanting annat sa om mig sjalv. Nyttigtnyttigt.