Jag ar faktiskt i Guyana
Nu ska vi for forsta gangen sen vi landade har utforska Albouystown sjalva. Det sags vara lite smafarligt, men enligt Elsworth e de varsta som hander att pojkar gor pussljud, och det borjar vi vara vana med. Men, ifall att det int kommer mera uppdatering har pa sidan vet ni va som ha hant. :) (vi har en telefon, och vi har nummer till tre olika starka man. haha. o Jesus forstas)
Jag vill ha glass.
snälla Ida, var försiktig med glassen! Pappa säger att om den varit smält kan det finnas parasiter, amöbor osv. Du kan vara sjuk länge för en kort stunds njutning. sorry:( Hoppas ni hade en skön tur ut på stan...
Hej! Jag kommer sjàlv ihàg dà jag var i Indien efter att ha rest i Kina och i Thailand, jag tyckte att jag sàg ut som ett riktigt blekansikte dà jag sàg mig i spegeln. Alla i min omgivning var sà mòrka att jag smàningom bòrjade se mig sjàlv med deras ògon. I Peking ville nàgra unga mammor ivrigt visa mig (làngnàsa) fòr sina smàttingar och barnen gràt hejdlòst dà de sàg mig fòr jag sàg sàkert sà konstig ut...
Det àr positivt att ni bòrjar kànna er hemma dàr, fastàn ni kànner er annorlunda. Men sànt sitter i hela livet, jag menar, en emigrant àr alltid en emigrant, det àr fòrst den andra generationen som blir "vanliga" medborgare. Jag tànker hàr fràmst pà min egen situation, men ocksà Tao, Markus och Alex identifierar sig ànnu till en viss grad som finlàndare.
Jag undrar om de alls pratar mera i Guyana om sjàlvmordsmassakern som skedde dàr fòr ett trettiotal àr sedan. Eller kanske de alla var amerikaner som dog?
Jag ater int dalig glass, och jag ar forsiktig. Och ibland e jag hellre sjuk och far ata en glass (fast jag tror ju int pa er asikt om den onda glassen). Var tur pa stan blev taxi till Boxton och tibaks eftersom var van ar chaffis, sen spela vi kort.
Har nog inte hort om sjalvmordsmassakern, fast om andra saker dar massor med manniskor dog (det var i Boxton framst).
