Ida.

Denna helg har vi varit pa ungdomskonferens i cultural center i Guyana. Det var intressant, en sal med plats for 2000 trodd dom, de va no narmare tusen manniskor dar. ( vi va bara dar lordag formiddag, men det var ett dundermote). Pa lordagkvall va de vanlig ungdomssamling har i kyrkan. Vanligovanlig, efter lovssangen blev det blackout. Som stromavbrott. Har blir de morkt pa kvallarna, sa de va becksvart inomhus. Tag stolen du sitter pa och ga ut var uppmaningen. Ungdomssamlingen blev plotsligt valdigt mysig, ute i morkret under stjarnklar himmel. Det var najs, och utmanande. Forst blev jag lovsangare i samma minut lovsangarna sku upp pa scen, ute i det fria sku var och en upp framfor alla o beratt i tva minuter om ett random amne som Eworth kom pa i stundens hetta. Men, lever gor vi annu.

Pa sondagen va de inflyttningsfest tydligen, hos Eworth o Karlen. Ett fint hus, o manga manniskor. Vi borjar sakta men sakert ha nagra kompisar har. Det ar helnajs. 

Denna vecka ska vi forsoka reda upp lite i deras "bibliotek", blir bra med lite omvaxling i jobbet.

Det ar skont att vara har. Jag kan skamma ut mig totalt utan att skammas. Sasmaningom borjar manniskor fatta att vi int e sa bra pa engelska som dom tror ocksa, vi e ofta foremal for gapflabb. Men, bra om vi kan gladja :). Vi lar oss, o dom lar sig. De e bra for dom att vi e har, sa di lar sig att prat ordentligt. Da di blir ivriga later det som en honsgard, utan att overdriva. Man kan int urskilja nanting alls, bara ett flode av konstiga ljud.

Hon ar glad.