Ida.

He händer nu. Massa saker. Inne i mig, som en virvelvind som fjuppar bort allt bajs. Jag blir uppmuntrad. Jag blev helinspirerad av vår ksg samling. De e så viktit alltihopa å jag sku vill skak om allihopa så alla sku förstå. Men de e int vägen att gå. Idag ha jag vari en lugn häst. Goodlooking and so on:). Fast allt kan ju ändras ännu.

Jag e så glad detta år. De e så brasåbra. Ida trivs me livet, Jesus e nära å då kan jag hjälpa å va glad å älska å allt. Wow. På min skola finns de en pojke, han sjöng sig rakt in i hjärtat. ingen förälskelse nej, jag har int riktit tid me sånt just nu. Men han va no fantastisk. Å de bästa e att de finns flera av dessa fantastiska människor på min skola, å ingen e den andre lik. De finns en som int har en fettonäsa, å de finns många som bara går omkring som dom e å gör att hela jag lyfts upp. De finns en som sjunger bajsahårt på kör, å då trodd jag att jag sku bubbla iväg av glädje, för de händer int sig så ofta i de manligare stämmorna. Å han strunta i va andra tyckt, han bara sjöng. Fyy va bra. Å de finns en som har jätte stora å fina å bruna ögon som gör att jag nästan glömmer bort att jag e i skolan. Hon bara lyser. Å ännu ha jag int upptäckt allt. De finns skratt i min skola som smittar av sig, å de e roligt. I min skola e nästan inget pinsamt nå mera, jag kan va totalt frimodig å spontan. Man kan skratta me rektorn, de roar mig nå fruktansvärt:). De e som att detta år verkligen för me sig saker som inga andra år i mitt liv har innehållit. Å de e ju helt otroligt. De hjärtat e fullt av talar munnen, å de e no sant. Mitt liv e int en dans på rosor, men mitt liv e definitivt värt att leva. Jag får ju möta massor me olika människor, alla fascinerar mig på sitt vis. Jesus ha tänkt bra. Människor e sånt som man int kan si sig mätt på. De finns så många som jag sku vila fråga va di använder för skostorlek, de e bra att inleda me den enkla frågan, de får no nästan alla att lite dra på smilbanden. Å när dom groparna kommer fram e de riktit bra:). Vilken tur att man får vara glad, å vilken tur att de finns saker runt mig som gör mig glad. Typ Jesus, fast Han e ingen sak.

De va bra dehär. Jag bara kände hur de kom på nytt, en ny sång. De va skönt, å de va bra, å roligt had vi.

Man kan ju allti be i anden, sa en vis en gång. De va bra sagt, för de kan man.


Hej, jag e ett barn. Vi brukar int ha för vana att springa i buskar, men ibland blir de bara så.

Jag lever och mår. Jag ha förändrats, jag märker de själv. Å de e no bra, men lite jobbigt på samma gång. Jesus kan han. Människor har svårt att förstå saker å ting, å då blir jag lite stressad. He e no bara att lär sig att ha tålamod. Dra ut nerverna lite mera:). De går åt rätt håll. Jag e lycklig, de e riktigt roligt att va i skolan igen. En bunt me nya människor å di e no fantastiska. I like it.

På fredag ungdomssamling i sion, på lördag på utterö. De blir no bra.

All I need is to see your face.

De e bra att va ensam me Jesus.
Ibland förstår man no int, man vill int å man kan int å man tänker int. Men de e no bra alltså. Man behöver ju int anstränga sig, å man behöver int planera på förhand va man ska säga å hu man ska göra för att han ens lite ska lyssna. De e bara att sätt sig ner å säg här e jag. Man får be om ny styrka å ny kraft, ny kärlek å glädje, för varje ny dag. Tänk. Man kan tilome läs bibeln, de ha jag int vari så på hugget på, men de kommer. Jag vet int riktit hu man ska välj var man ska börja, men de e no bara att börja nånstans. Psaltaren e ju bra, å romarbrevet, å efesierbrevet. Men int av tvång, för då blir de no traska i lera i egen kraft. Vill man så kan man. Fast de känns tråkit. Å de e bra, å de e uppbyggande. Int nödvändigtvis de tråkiga, men att va me Jesus.

Jag skriver myki om Jesus ha jag blivi påpekad om. Jag ha int själv tänkt på de så myki, men jag tror no de e bra. De hjälper mig, å kanske de hjälper dig, va vet jag. De e mitt liv, å de e så svårt att skriva om saker som int e liv. Jag tror faktiskt på riktit att Han e vägen. Han bär mej genom djupa dalar, upp för höga backar. Människor kan ju tycka att jag e konstig, men de får va så då. Jag bjuder på de, för jag vill följa. 

---

De finns olika stunder i livet, för var och en. De finns stunder när allt e dåligt å när allt e bra, de finns stunder när många runtom mig mår dåligt. De finns stunder när jag nätt å jämnt hinner tänka klart å sen igen stunder när jag hinner tänka alldeles för myki. Oberoende hur omständigheterna sir ut så e de viktigt för mig att kunna gå ti mitt innersta rum, å hämta ny kraft. Varje dag. Annars orkar jag int me allt som livet innebär.

Jag tror att jag aldrig har varit såhär nära.
De e mäktit.

Ikväll blir de sjunga av. Ska bli roligt, e en stund sen sist. 

Jag tycker så myki om människor. Mer å mer för varje dag.

Jag trivs i min skola. Vi har väldans roligt, å vi helt fria å spontana å gör va vi tycker. De e så bra, sena nätter e grejer. De e konstit då man blir djup först då de e natt. Dumma. Men ännu e ja int jättetrött.

De blir ett bra år. KSG blir bra, vi e på gång.

Jesus e vägen sanningen livet. Ingen kommer ti Fadern utan Jesus. De e no bra me en relation ti sin skapare. En relation som e på riktit, varje dag.

Jag tycker om att spela piano.

Nu har jag landat

Jag överlever med en positiv attityd

Livet är gott

17 nya fina människor. It will be really interesting

Jag har redan varit galen

Jag sjöng mors lilla olle jättehögt
Jag kom in i salongen under kör, alla vände sig om och såg på mig. Tur att jag har en snyggo-dag :)
Fast detta hände inte i denna ordningsföljd, tvärtom. Och mors lilla olle va no meningen, fast kanske int så hårt att människor börja påpeka de.

Hejåhå

gulpa. Jag vet var jag ska bo. De e mer än va jag ha vetat andra år. Jag skriver hela tiden. Vilket flow jag har hamnat i.

Jag cyklade hårt, vinden susade i öronen och jag var lyckliglycklig. Jag kan vägen nästan utantill, jag visste att det kommer två backar efter varann snart. Jag trampade upp farten och tog dem med storm. När jag nästannästan var uppe, när min cykelfärd var som tyngst, hoppade min kedja av. Istället för att spinna fint lät de irkirkirkirk. Å mina fötter dansa bara på tramporna, som att håna mig lite. Men manlig som jag är steg jag av cykeln vände den upp och ner och satte på kedjan tillbaka. Det gick utan problem och jag kunde fortsätta min cykelfärd med trevligt spinnande och jag var om möjligt ännu lyckligare än förr, för nu bevisa jag för mig själv att jag faktiskt är mannen, som en viss Isak sade.

---

In my heart there's a fire burning, a passion deep inside my soul.
Jag trodde jag hade tappat gnistan, men icke sa nicke. Den gömde sig bara lite.
Den kom fram igen, nu ljuder lovsången ännu mera, nu lever jag mera.

Jag älskar min Jesus. Så god.

Jag njuter av att vara. Njuter av att leva. Njuter av människor som bara finns.

En obeskrivlig glädje ha landat, rakt ner i hjärtat. Wow, de va så länge sen sist. De bubblar på insidan :). Jag tror att min Far har ett och annat finger med i spelet :), tack.

Jag testade att gå Jesu väg, å sen kom glädjen. De e no bra. Å Jesus leder no i de lilla, också i de stora, men mest av allt vill ha no va me i din vardag. De e int bara i de stora besluten som han vill visa, Han vill ständigt va me. Men så påträngande kan man ju tänka, men nejnej. De e ju fantastiskt. Fast jag e en litenliten sak som oftaofta int har så mycke mellan örona, så vill Han ändå va me.

De finns så myki jag sku vila säga, men jag får inga ord på de.

I will sing of Your great love. I will stand in wonder of, what You've done in this life, with my song testify I will live and die to declare, Lord You are good.

Jagvilljagvill. Habalaba.

Nu ska jag börja gräva genom mina flyttlådor, snart e de dags igen att flytta till staden. Jag ska bo me Santtu å Cinttu, å vi ska ha roligt. Vi ska njuta av livet. Vi ska leva me Jesus. De ska bli så bra. Wow. Ibland kanske du kan få komma på en titt. :)

This is how it feels to be free.

Kom ihåg de när de känns småhopplöst.

Idag har jag cyklat i regn. Det var en härlig känsla. Jag trivdes mucho i min blåa äkta regnjacka. Äkta e en sån som int andas. Jag hade även blåa crocs och mammas hemstickade vantar. De va skönt å mysigt. Sen kom jag fram ti mitt mål. Kusin. Int så myki gjord vi, men de va helt skönt iaf. En film såg vi, en sån tönt utan budskap. Men jag tyckt den va bra, de e skönt att si på sånt ibland. Bara släkä. Filmen hett int "en sån tönt utan budskap", för att undvika missförstånd. Sen cykla jag hemåt igen, de had nästan sluta regna, jag fick tänka. Mycket.

Min bror e världens bästaste. Wow. Han e så smart å han säger så bra saker. En dag så vi på tv tillsammans. Fångad av en sång, andreas johnson. Mumin berätta när andreas kom me sina första låtar. Min broder som tyckt de va väldans häftigt fråga: " va jag uppskapad av Jesus då?". Han vet allt. Han vet också att jag brukar kom hem mitt i natten när jag far bort, för honom e de natt iaf, han brukar sova. Denna kväll kom jag hem ganska tidigt så han va uppe ännu. Han möter mig glatt i dörren å säger:" Titta Ida, jag e uppe mitt i natten!". :) Jag skrattar ofta när jag e hemma. Han gör vad som helst.

Ibland e de skönt att bara få vara.

Vill jag vara. Jättejättemycket.
Men ingen världslig kärlek som tar slut, jag vill ha Guds kärlek.
Genom hela mig och ut. För att betjäna, för att styrka, för att glädja, för att trösta.
Är jag driven av  Guds kärlek kan de väl int gå fel?
Jag tror de ett bra drivmedel på alla områden i livet.

Min vän sa att vi behöver varandra. De e mer än sant, vi måst stå tillsammans, be tillsammans, lovsjunga tillsammans, drömma tillsammans, vara tillsammans. De sa min vän också. De va bra sagt. E man driven av kärlek tror jag man vill ha gemenskap me sina syskon, då vill man stå tillsammans ute vi fronten. Kämpa för Jesus. Jag ska va mee. De blir så bra dehär. Vi ska be massor, de e nyckeln ti mycket. God is moving. Saker börjar hända när vi sätter oss ti förfogande för vår Pappa.

Vi ska hjälpa varandra. För de finns faktiskt människor i vår egen vänkrets som e på botten. Var e vi då? Vi e så bra på att tänka på oss själva, jag också. Men vi om nån bord ju stå me våra vänner som e på botten, hjälpa dem, räcka ut vår hand. Int tänka att vi måst ringa pastorn, ibland krävs de också, men i första hand e de vi som ska ta tag i dom, för de kan vända hela situationen när di märker att vi bryr oss.

De bultar på insidan. Jag vill så mycket. Jobba för Gud på riktit.
Det börjar va dags för oss att resa på oss och börja.
De finns en massa saker man kan börja med.
Mig själv, alla behöver vi en förändring på insidan för att gå framåt. Ibland tar de som stopp. Umgås me din Far innan de tar stopp. Drick ur källan. När jag själv e på gång kan jag börja me mina vänner. Umgås me dem, be tillsammans, prisa Jesus. Förbereda mig och andra för framtiden. VI vet int va den för med sig, men jag vill stå me Jesus. Jag vill stå me er.

Ibland blir jag bara så jätteglad när jag tänker på henne. Hon e nog sötast. Speciellt när du ler:). Jag är ytterst glad och tacksam över att du finns.



Den vill int komma rätt väg. Men här e hon. Min Ben:). Vi ha gjort myki du och jag. Många fina minnen har jag, tänk va länge vi ha känt varann. Wow. Scoutlägret förra året då Jesus va nära, tom på wc. De va grejjer de. Tack för att du e så bra å go å gla'.

---

Du är nog också helt okej. ;)

Jesus ge mig ett hjärta fyllt av kärlek.
Kärlek som kan förändra världen.
Kärlek som bryter ner murar
Kärlek som ger liv och förvandlar.
Kärlek som skänker glädje och frid.

Vet ni, de e en förmån att få jobba me Jesus. Man glömmer no de lätt. Men vilket liv man får. Wow. Jag blir no glad. Han vill va så nära. De e skönt.

Nu ska jag äta korv. Vilket brutalt slut på mina fina tankar.

Någon hade haft roligt när jag abdikerade (jag var ganska högt uppsatt där på lägret, hah). Jag cyklade till lägret med huvudet högt och inga problem i världen, nu när jag hämtade den var sitsen mycket nere. Jag tänkte att en skruv sitter löst och försökte mu(n)ttra upp den på egen hand, utan verktyg, det gick inte vägen. Sitsen var helt nere, inget gjorde den uppåt, inte ens en vits. Jag cyklade hem med min sits som var nere. Jag kände mig som en åttaåring. När din sits är nere skulle de va bra att vara kort. Jag fick många glada leenden på vägen hem.

Jag har mina misstankar om vem det kan ha varit som gjort min sits så ledsen. Jag skall med de snaraste ta kontakt med denne häst och ha den att gnägga lite förlåt. Det borde genast muntra upp min kära sits.

Det  var en intressant upplevelse, scoutlägret. Int som våra egna, men jag hade roligt. Mycke människor, många som aldrig ha mött Jesus. Några fick ta emot Honom, halleluja! Andakterna var bra, de tog en stund innan vi som höll i dem våga släppa taget kändes de som, men när vi väl gjord de så kom de människor som int vanligtvis brukar vara me. Di blev berörda, å en del småungar märkt att de no va på riktigt:).

Många blev sjuka, spyor å feber. Även jag, kom hem en dag tidigare än va de va tänkt. Lite synd, sku ha vila va me på andakten å avslutningsgudstjänsten. Men jå, jag hoppas de blev Jesus. Jag tror.

---

Jesus mött mig, riktigt djupt, han satt ett frö till en längtan. Wow.
Djupt i hjärtat, dit ingen annan slipper, där plantera han.
Nu vill jag bara följa och lyda.

---

Man bli glad när människor kommer ihåg en.
Kom ihåg det.
:)

---

Snart börjar skolan. Jag ser fram emot de, jag e förväntansfull. Jesus kommer att jobba, hårt, och jag ska hjälpa honom. Studenten e en världslig sak, iss int oroa dig för sånt. De fixar sig. Gör som Jesus gör, så kommer allt att funka. Prioritera Honom, så ska du få si att du no får tid ti att läsa också. När du står vi porten kommer Han int att fråga hur länge och intesivt du läst på studenten, int av mig iaf. Han ser till Hjärtat.

---

Now it's the time for us to shine.