Ett andningshål i mitt liv
Ungarna på dagis fascinerar mig. Verkligen. Vilken stor kärlek de kan få för en människa som aldrig har funnits i deras liv förut. Alltgenomäkta. Idag kom en storjonas, han blev genast favorit, trots att ingen had sett honom förut. Plötsligt sku halva gänget av blåbären börja spela fotboll. Haha. Barnen vet inget om att uppföra sig, jag får verkligen lära mig att hantera min ilska och min utmattning. Det är nog bra, men det tär på krafterna, men hellre nu än sen.
Planering för ungutterö är i gång och det snurrar på ganska hårt i mitt kontor. Det blir bra. Jag har verkligen tro för detta.
Helt i dina händer. Frigjord och förlåten.
Jag vill så arma mycket, men vad göra när dagarna i veckan tar slut?
Relationer folks, det är det som spelar roll. Alltjämt.
Fast först Jesus Kristus, annars blir plötsligt allt ohållbart och skakadarr.
At the cross I bow my knee.
Dagen efter
Vilken fin dag jag fick. Tack!
Det blev alldelesalldeles underbart
som sammanfattning på kvällen blev de HSM 3 me mina bästaste vänner o glass.
(det kändes som att jag blev åtta år än en gång :) )
Jag njöt i fulla drag. verkligen
Nu har jag igen nått ett mål i mitt liv, 70 ostbågar i munnen på en och samma gång. Haha, måst ju tillägga att jag ej var ensam om denna bedrift, första sluta vi 5, men jag o B fortsatt opp ti 70. Det låter som att jag är dum på riktit, kanske jag e de, men låt mig, tack :). Det var en upplevelse kan jag säga. Prova själv. (att tillägga är ju att för två somrar sen fick min B-kompis och min El-kompis in sju knackkorvar i munnen också, sen gick det ej mer) Detta är alltså en hobby som av någon anledning alltid utspelar sig på utterö. Och int så ofta måste även tilläggas :)
Tack för tiden ni gav igår. Det värmde mycket.
Och hon blir 19 år idag

Detta är första dagen på resten av mitt liv.
Jag bestämde mig för att vara glad, det lyckades.
Min vän kom in på ett oväntat besök. Det gav mig stor glädje.
Min familj lagar mat åt mig som bäst.
Jag fick sova så länge jag behövde.
Många människor är värda många tack, och inte bara denna dag. Bara som tack för att ni står brevid mig och håller mig i kragen o handen o sparkar mig då de behövs
19 är bättre än 18. Det har jag redan märkt. 18 va en ålder då man trodd att man va stor, 19 e åldern då man vet att man får vara precis så barnslig, och ibland också mogen, som man vill, för som 18åring kom jag fram till att de e så de e.
Jag intalar mig själv att de e vår fortfarande. Bara tro.
(jag struntar blant i faktan att trampolinen är en snöpool)
13.4
EC är över. Ett tag trodde jag det sku bli min död, jag var så trött så trött och jag bara sprang från en övning till en annan och hann aldrig umgås. Jag sa till mig själv på skarpen på fredagkväll att nu får det räcka, så jag tog helt kallt ledigt från lovsången på lördagskvällen med påföljden att jag hann se individer. Jag hann prata och umgås och på mötet på lördagkväll var jag mer än öppen för Gud, för jag hade inget som sa att jag måste prestera. Han mötte mig minsann. Den lediga kvällen blev förändringen i mitt liv. Jag tror jag borde lära mig att säga nej ibland jag också. Att int bara ställa upp för att verka genomgod och tjänande, även tjänare behöver ibland bara få ta emot. När mitt tjänande är verksamhet e de ingen vits att jag tjänar. Jag ber att mitt tjänande ska komma rakt från hjärtat, annars vill jag inte vara med längre. Det är bra att ibland få insikter tror jag bestämt. och lika viktigt att dela med sig av vad man får, så att andra inte behöver gå in i väggen för att komma på samma sak som jag kom på genom att gå in i väggen. Jag fann vila, inte huvudpåkuddenvila, utan vila i armar som bär.
Jag brinner mer och mer för varje dag. På lördag var jag på ett seminarie som tog tag i mitt hjärta. Jag antecknade för brinnkära livet och har läst genom det nu efter också. Det är någonting alla borde få höra, undervisningen alltså. :) Idag är jag ledig. Det var längesen. Jag fick en bok av min mor, Glädje av Karen Kingsbury, dags att bara vara med boken under näsan och tre näsdukar bredvid.
Jag kan inte annat än le brett och stort
Kittlar dödsskönt i kistan
Jag e på dagis. Barn säger vad dom vill o visar tydligt va di känner. Di får allt att vara va de int e o allt som int e får di att vara just nu. En legobit kan bli en isglass o en hamburgare hur lätt som helst, och de njuter. och de berättar. De gestikulerar o visar o helt in i allt. :) Det känns bra när jag märker att de känner trygghet när jag e med, de vill visa allt de kan o allt va di ha gjort före jag kom dit. Alla teckningar ska påtittas o alla papper med tankar som di har skrivit ska läsas högt för dem, så di säkert vet att jag vet. Att få en vilding till pojk att sitta stilla i en timme o högt förklarar att jag int får gå nånannanstans, det känns bra ända in i hjärteroten. Annars så skuffar jag fart på gungorna. Jag börjar bli riktit bra på den biten.
EC på torsdag. Många långa timmar har gått åt, men ändå inget om man jämför med andra. Det blir mycket intressant att se vart detta bär. Framåt, så mycket vet jag.
Jag är totalt slut, Jag borde hinna sova en dag eller två, tyvärr finns det ingen sådan dag. Som typ dags att gå och sova nu.
Nu har jag flyttat hem till kvevlax på riktit. Alla saker är nog kvar i stan, men jag hinner hämta dem ännu. Kanske att jag sover i stan någon natt då de förenklar min morgondag, men just nu njuter jag av att veta att kvevlax är hemma
Nu e jag tvungen att tänka igen. De e så många tankar som snurrar o jag får ingen ordning på nånting. De kanske sku hjälpa att städa mitt rum, kanske huvu sku städas på samma gång. Jag älskar Jesus, o de kan ingen ta ifrån mig. Int tankar o int människor o int händelser som gör att man int vill finnas. Jag har valt att älska Jesus, och tro mig, jag kommer att fortsätta med det. Jag har någonting att leva för. Jag vet var jag är och jag håller på och märker vem jag är, det går bara framåt. De finns så mycket kärlek att ta vara på och att ge. Ser du? När mina ögon öppnas ser jag saker jag inte trodde fanns. Jag älskar vårt ungdomsarbete, verkligen. Där vill jag vara, och dit far ju faktiskt en stor del av min tid. Men jag litar på att det är jobb som bär frukt, till skillnad från annat. Bara för att jag har fått förmånen att vara med har jag utvecklats enormt, och jag tror verkligen att redan det är en god frukt. Nu är det min tur att börja bära. Tillbedjan.
Av någon anledning har jag blivit lovsångsledare, det hände av ett misstag och jag har bara fortsatt. Eller, ett misstag va de väl int, jag litar på att de e Guds vilja, men då de hände så fatta jag inget. De e en resa kan jag lugnt konstatera, allt har sin tid. Igår stod jag på scen o kände mig liten o obetydlig o rädd o tänkt att människor int möter Gud o int söker fast hur jag än leder o att människor stör sig på diverse detaljer o handlingsmönster. Plötsligt öppna jag ögonen o jag såg Jesus sträcka sin hand mot oss o människor som hängav sig, jag såg människors hjärtan o längtan. Det var märkligt. Att som lovsångsledare blicka ut över ungdomarna o se hjärtan som sträcker sig mot vår Herre, det gör mig ödmjuk. Många gånger vill jag gå ner o beblanda mig med de andra o int synas, men gång på gång påminner min Herre mig om att de e Han som ha satt mig där jag e idag. Inget annat, och jag kan bara fortsätta när Han i kärlek tuktar mig o mina tankar. Jag är tacksam över att jag har fått förtroende, det kunde ju faktiskt vara annorlunda. På tre år ha de hänt en hel del i min syn på ledarskap, och de e nyttigt att vara med och ta ansvar, trots att det många gånger är jobbigt.
Nu är min tid på FKF slut och jag skrattar inombords. Jag har ett liv :). Jag vet att di människor Gud ha satt i min väg kommer att finnas kvar trots min frånvaro från byggnaden o lägenheten. Jag vet att Herren leder o använder och här står jag till förfogande. Amen.
A long time ago in a land far away
Jag ser mer och mer hur jag leds. Jag finner en glädje så stor i att leva, i att ha människor runt mig som älskar mig för den jag är och inget annat. En enda vecka kvar i mitt FKF, sen e den tiden över. Tre år av mitt liv, då allt hände. Vilken utveckling. Som att jag såg mig själv för första gången. Men de e fett najs, nu vet jag. Int allt, men mera o allt vill jag int veta.
Igår sion på EC-övning. Roligt va de o bra gick de. Z måst vara det sötaste barnet denna värld har skådat.
De e mycket på gång. Kalendern e full alla dagar o jag springer från ett ställe till ett annat, på nätterna vilar jag. Men jag trivs, de e mycke sång o många barn o många ungdomar. Det bästa helt enkelt. Snart drar EC igång och jag tror de blir en mycket bra helg.
Idag e det gudstjänst som står på programmet ! :)

Att leva.
Som en parfymflaska
Jag vill leva äkta rakt igenom. o fy vad jag misslyckas gångpågångpågång.
Ddagen
16.3
Någon som är påväg in till staden ikv o sen tibaka ti kvevlax? Jag sitter mer än gärna på! EC övning på gång.
Jag ska ringa till min sista dagischans idag. hoppas de blir ett positivt svar, annars e jag tvungen att jobba me saker jag ej vill, men kanske de går de också. Gud har nog planer, jag förstår int mig ett dugg på dem, men jag litar på Honom ti 100 procent. Faktum är att det på nått sätt kommer att komma pengar, för jag e ganska säker på att min Fader vill ha mig tillbaks till Finland i höst, iaf en svängom ( en lång svängom hoppas jag av hela mitt hjärta).
Aah, förslappningens dagar
Men en glädje finns att fyllas med. Och jag låter mig fyllas, jag skrattar för mig själv när jag tänker. På de mest omöjliga ställen, där vill jag brista ut i ett hjärtligt gapflabb. Haha. När jag tänker på hur människor sku reagera får jag ännu roligare. Hittills har jag lyckats hålla mig ganska bra, tids nog exploderar jag nog. Vilken dag det ska bli.
Jag läser GT. ibland , typ varje gång jag läser, släppar en liten tanke till mig. Tänk att allt detta ha hänt. Tänk att Gud va med då också, o vilka saker han gjorde. Va personlig Han va, vilken klippa o vilken hjälp. Oh, då får jag en liten glimt av att Han e Stor. Wow. Så jag vill dansa.
Nu ska jag ut. De e mörkt o de e kallt, men ändå andas jag vår. Jag ska tänka på allt vackert, på alla knäppa människor jag har glädjen att umgås med och sen ska jag låta det bubbla.
Förresten, jag behöver ett jobb.
Anställ mig.
the clock is ticking tocking
Imorgon e de äntligen ungdomsmöte igen, jag ha faktiskt sakna ungdomarna. De blev en sån rejäl paus efter att ha vari me varann nonstop. Men imorgon e de dags igen. Jesus kom du o möt oss. Jag längtar efter att de sku va fritt, att alla sku våga va som dom vill. Att inget sku stoppa oss mera när de gäller att söka Jesus. Öppna våra ögon. Himlen e ju redan öppen, de e bara vi som av nån anledning har våra paraplyn uppfällda o int kan ta emot.
Igår var jag på cell. Jag har nog en fin cell, o jag trivs, o jag e tyst. Jag har märkt i mitt liv att de beror jättemyki på i vilka sammansättningar av människor jag e om jag pratar eller int. Märkligt men sant. Men de e bra, jag få utvecklas än en gång.
Medarbetarsamling har vi också haft o där trivs jag också. De va najs.
Mitt kära kvevlaxgäng, som också innehåller hankmo-, kuni- o kosköbor, ha också träffats. Jag blir så glad i mitt hjärta då jag får va me er så de går int att beskriva. Nu när Jesus får va me e de ännu bättre. Detta är spännande må jag säga.
Idag e de ledarskola, de ser jag också framemot.
Jag skrattar åt mig själv o mina upplevelser.
Iddoboy,
mäh. Idag vill jag vara någon annanstans
Ändå hände inget att förstå?
-Nej
Du är allt för mig.
Kanske det räcker. Jag tror det.
Men jag vill ju någonting mera. Nu
int efter denna dag, int när jag e i en annan livssituation
nu vill jag.
Herre.
Jag behöver en ny lovsångsskiva, nu meddetsamma.
Jag vet vilken jag ska köpa. Jag behöver bara hitta den.
Ehm
Det var en ungdomsweekend och den var människor
Jag borde köpa disciplin till mig själv som en gåva
En ny dag. Jag har tappat något i mitt liv, en del i mig e alldeles tom. Jag har hopp om att hitta nånting som kan fylla platsen, och jag tror de kommer snart. Typ första gången jag får gå ti FKF igen, bara titta på dem. Man vet int va man har före man ha tappa de.. FKF va de bästa Jag ser det nu. Jag ångrar alla dagar som jag int tog vara på, men jag tror ändå att jag fick va me o påverka. Alldeles tomt. Ännu e jag ganska nöjd me ledigheten, men jag känner att saknaden kommer att börja tränga sig på, snabbare än kvickt. Snart ska jag dit o äta mat, det blir nog höjdpunkten på veckan. Vadå galen? Jag? okej då.
Imorgon ska jag börja läsa på riktit. Stiga upp på moron, ut o leka, in å frukosta o sen läsaläsaläsa. De e mitt schema, enoenhalv månad framåt. Wish me luck. Urk.
ABIABIABI
Hösten ser klar ut och jag får ha frid i mitt inre, de e schysst.
Jag sku ha vila si korsholmflakan mera gånger. Jag hann ej uppfatta människorna. Jag hoppas ni to foton så jag får si på er.
Fredagens liv
En ny utmaning i mitt liv, najs!
Om åtta minuter får jag mat, Fredagsmat.
Dvs, jag behöver int oroa mig för dillkött. :)
Snart får jag gå hem o spela gitarr = se framemot
Jag ska också äta lakrits. mums.
Textkomptensen skrevs igår.
Den var svår men är nu över.
Skyll mig själv
Jag är ÄLSKAD.
Du är allt för mig.
Tack min Fader.
Varje dag sjunker in
Idag ha jag fundera på min framtid. Hela dagen. Helst av allt sku jag vila ta en dag åt gången, men tydligen går de int att göra så. Jag sku borda veta just nu, va jag vill göra hösten 2010. öh. No way. Jag har ju typ ingen aning. Jag vet att jag vill vara i Vasa o annars helst int i Finland. Men de hjälper int mig så mycke, jag hittar inget jag vill studera här. Jag hittar inget jag vill studera nånstans. Jag kan ju int bara chilla omkring hela livet. uh. Förslag? På alla yrkestest får jag dagistant o präst, de känns ju jättebra (not). Hur dagistant o präst passar ihop vet jag ej, men tydligen gör de. Men jag tror int att de e sanningen, jag hoppas att de int e. Dagis har jag nog inget emot, men hela livet tänker jag verkligen int sitta på ett dagis. O präst känns lite pest. Präst e ju dessutom lutherska kyrkan, o jag har för mig att di int så gärna vill ha radikala pingstvänner som präster, men vad vet jag. (O kanske jag int e radikal? Då kanske di tar emot mig me öppna armar, grymma öde. I need a change.) Klockan går så snabbt hela tiden. Sluta snurra!! Jag hinner int göra de jag vill, o de stör mig. Morgondagen kommer emot mig allför snabbt, jag är inte förberedd. Jag behöver min skönhetssömn för att va snygg. Idag va en märklig dag i utseendets tecken. Det har känts som att jag har sett ut som en som brukar sminka sig men som int gjord de idag fast jag aldrig sminkar mig. De va en najs känsla måst jag erkänna, som att jag va rikti slöisk. O som att ingen vila si på mig, missförstå mig ej, jag brukar no int tänk så då folk e osminkade, it was just a feeling. Nu kanske de sku va dags att sova. Men bara kanske. Jag skulle vilja sitta vid Jesu fötter, jag gör nog de hela för invecklat och sent. Ta mig i kragen, snälla! Gonatt.