In the name of the Father

Jag har jesus. Tänk, jess. Ganska ofta e jag glad, ja brukar sitt å le för mig själv, ytterst inspirerande måst jag säga. Faktiskt, finns så myki man kan tänk på, minnen som man kan skratt högt åt bara för att man råkar tänk på dom, lite pinsamt dock om man sitter på en allvarlig lektion, men de e sånt som muntrar upp. Ganska enkelt att va glad, jesus finns. De e tillräckligt för att dra på smilbanden. Hah, jaja. Japp, ännu en glad dag. Va bra att man får må bra. Jag brukar no tänk att jag har de jobbit, tycker lite synd om mig själv å sånt, men jag har no ingen orsak. Jag försöker sluta, men de e int lätt då man tittar i sin kalender. Kuitenkin, efter att prov å såna saker som tar upp ytan i min kalender e över, å man känner efter, så ha man ju glömt bort att de ha vari jobbit för de ha int vari de på riktit. Man bara inbillar sig, dumma hjärna. Ibland önskar ja att den sku fungera lite sämre..


Den stora upptäckten.

Man kan ju utvecklas och förändras. Plötsligt e man den som ger idéer och e kreativ och spontan och självsäker. Kanske jag allti ha vari sån i andra människors ögon? Jag vet ej vad du har trott. Men, nu vet jag själv, och jag e ju självsäker. Tänk att de sku ta 17 och ett halvt år att kom fram till de. Klart att jag har mina dikeskörningar och perioder då jag e lite lam och "ingenåsiktmänniska", jag bara följer efter. Men jag kan ju gå min egen väg också, och jag kan va mig själv. Jag kan gå dit min näsa pekar, int efter vart din näsa pekar:).

Du behöver int va som alla andra. Världen e helt tillräckligt full me människor som apar varandra, gå på din väg. Mitt liv ska gå på JesusIdavägen, jag har en väg som e utstakad och som jag kan välj att gå på. Du har också en väg som du kan välj att gå på, kanske de int e en lätt väg, men de e en väg som e tänkt för dig, en väg där du kan använd de du ha fått, en väg där du kan blomstra och en väg där just du passar perfekt. En väg där du får utvecklas och upptäcka allt du ha fått. De blir svårt för dig, och för mig, att upptäcka va vi ha fått och va vi klarar av om vi trallar på andras vägar, för dom vägarna har andra uppgifter än va våra egna vägar har. 

Sen måst man ju komma ihåg att int bara envist gå egen väg, och int lyssna på andra. Jag tror att våra vägar allt som oftast ska gå parallella eller korsa varann, och då får vi hjälpas åt. Vi får lär känn varann bättre då vi går brevi varann, och vi får ta prövningar tillsammans. Sen då vi får utmanande uppgifter får vi stötta varann å puffa på. Så klarar vi de tillsammans och får glädjas då de känns bra och trösta då de känns dåligt.

Min lykta på vägen e Jesus, vem stakar ut din väg?

Japp.

Jeess:). Imårån bär de av ti nickby. Skönt, roligt och jess! Inga skoltankar överhuvutage, nästa vecka helt utan prov. Bara fara iväg i buss, ha roligt, njuta av goda vänners sällskap, sjunga ti pappa, kanske träffa en, två, tre goda vänner. Mitt liv e bra. Faktiskt. Vilka människor jag får känna, tack. Jättemånga jättefina underbara:) fantastiskt.

Jesus is the one.

image30
Jeess. Bra gjort, Ida.


 


RSS 2.0